Både Nattis och jag har kommit fram till att vi är gravt beroende av  varandra.
Under de dryga fem åren vi känt varandra så har vi (iaf de senaste 3 åren) varit nästintill tvungna att höra något av varandra varje dag ( vet inte om det är så för dig Nattis men iaf för mig).
Ibland har vi även pratat  om hur det skulle vara om vi inte hade träffats, det skulle kännas helt absurt, vi skulle inte ha upplevt alla underbara saker som vi gjort tillsammans.
Vi skulle inte ha:

Suttit och gråtit varje gång vi skulle åka i från varandra.
Gjort  "Jullan och Nattis pärlplace".
Gjort vår egen tolkning av Bolibompa.
Skrattat så att vi nästan har dött.
Skrikit "Själen svartnar!" i de brantaste backarna på bergochdal- banorna på Gröna lund.
Skrikit  sönder våra röster när vi var i Vällingby.
Busat med killarna på alla läger.

Jag vet att det finns 1000-tals saker till men det var de som jag kom på för tillfället.


Men eftersom jag har har haft turen på min sida så vill jag bara säga:

VÄLKOMMEN HEM!!! <3

Forever we'll be more than friends <3